Rapport från Uppsala universitet om juridiken kring tillståndsprocesser för vindkraftverk

Hur många fick lov? Och varför fick de andra nobben? Statistik och betraktelser över tillstånd till vindkraft på land och till havs

Jan Darpö

https://www.jur.uu.se/digitalAssets/563/c_563862-l_3-k_wps-2020_1.pdf

Denna rapport rekommenderas för alla att läsa, som står i begrepp att processa kring utbyggnaden av vindkraftsanläggningar. Vid val av strategi kan man exempelvis utgå ifrån följande citat:

Det är tydligt att systemet med avvägningar mellan olika riksintressen enligt 3 och 4 kap. MB

spelar en begränsad roll vid prövningen av tillstånd till vindkraft. Något liknande kan sägas

om klimatfrågan. Det här beror på hur lagstiftningen och EU-rätten är konstruerad i förhållande

till en verksamhet som är spridd över landet med separata lokaliseringsprövningar. När

riksintresset för energiproduktion och klimatnytta möter andra riksintressen (friluftsliv, kulturmiljö,

naturvård, m.m.) så trumfar det regelmässigt med stöd av avvägningsregeln i 3 kap.

10 § MB. När det emellertid möter ”absoluta” hänsyn i form av det kommunala vetot, totalförsvarets

stoppområden, det EU-rättsliga artskyddet eller det folkrättsliga skyddet av samerna

och renskötseln blir saken en helt annan. I denna situation – som nästan alltid uppträder

vid tillståndsprövningen av vindparker – blir det istället fråga om det går att förena lokaliseringen

med dessa absoluta hänsyn. När ärendet resulterar i ett avslag på ansökan är det

följaktligen för att mark- och miljödomstolen har bedömt att vindparken på den platsen inte

går att förena med dessa hänsyn, inte för att den anser att riksintresset för energiproduktion

väger lättare eller att dess klimatnytta är mindre (s. 17).