Flodpärlmusslan är ett av jordens mest långlivade djur och utrotningshotad.
Den finns i Sandån nedströms Gammelbo och i Forsån som mynnar i Sörmogen. I en inventering av Länsstyrelsen från 2015 hittas inte flodpärlmussla men konstateras att bäcken ”borde kunna bli ett fint framtida flodpärlmusselvatten.” Se nedan, inventeringen sid 36.
Eftersom Torskbäcken har rikligt med öring och musslan finns i hela Norrmogens vattensystem finns förutsättningar att gynna dess utbredning. En exploatering med nytt stort vägnät och fundament för 11 vindkraftverk är ett stort hot mot Torskbäckens rika fauna och möjlighet att utvecklas som miljö för musslorna.
Torskbäcken
Koordinater: 6628220: 1479062 – 6629040:1479290
Undersökt sträcka: Från utflödet i Norrmogen till ovan Bäverdamm.
Bredd: Ca 3 – 4 m.
Djup: Ca 0,2 m.
Arter: Öring, nejonöga, elritsa, utter och bäver.
Beskrivning: En strömmande, klar och något humusfärgad bäck med block, sten, grus
och död ved som den sista km ned mot sjön borde passa för flodpärlmussla. Påverkan
har skett tidigare genom hyttverksamhet. En bäverdamm delar av sträckan som
övergår till ett djupare och meandrande landskap. Bäverdammen utgjorde vid tillfället
inte definitivt vandringshinder.
Övrigt: Svårinventerat uppströms den strömmande sträckan på grund av bäverdamm.
Bäcken borde kunna bli ett fint framtida flodpärlmusselvatten.
påverkad av bäverns framfart.
Här från Wikipedia
Flodpärlmussla (Margaritifera margaritifera) är ett fridlyst sötvattenlevande blötdjur som tillhör klassen musslor. Pärlmusslan har sin främsta utbredning i norra Europa[1] där den lever i rinnande, kalkfattiga och klara vatten. Den kan leva på bottnar av sand, grus eller sten.[2] Musslan har ett mörkbrunt till svart njurformat och kraftigt skal, som hos äldre musslor ofta har en erodering eller ”buckla” på ena sidan. Flodpärlmusslan förväxlas lätt med tjockskalig målarmussla. Flodpärlmusslan har gått starkt tillbaka och är idag utrotningshotad. Stora populationer hittas endast i Kanada, nordvästra Ryssland och i nordöstra Skandinavien.
Flodpärlmusslan är ett av de ryggradslösa djur som blir allra äldst. Individer kan leva i över 100 år och den äldsta funna musslan var 256 år gammal.[3] De lever helt eller delvis nedgrävda på botten av vattendragen och andas genom att dra in vatten genom rör, vars ändar mynnar i öppningen mellan skalen, in till sina gälar. Under inandningen följer små organiska partiklar med vattnet, vilket är musslans föda. Det är möjligt att denna filtreringsmekanism renade vattnet till fördel för andra arter där flodpärlmusslan tidigare var mycket vanlig. Arter som kunnat ha fördel av detta är till exempel lax och öring, fiskar som flodpärlmusslan är beroende av för sin fortplantning.[2]
Musslans pärlor bildas då främmande partiklar följer med vattnet in i musslan då den andas och äter. Om musslan då inte kan göra sig av med partikeln så överlagras den med pärlemor från manteln i musslans skal. Pärlfisket förbjöds i Sverige 1994.[4]
Kommentar:
En anomali i undersökningarna Elfiske 20150902 och musselinventeringen är att Simpa hittas rikligen
vid elfisket men saknas helt i musselinventeringen.
Senaste kommentarer